Om en upptagen man börjar veckan med att vakna i sitt vindsateljérum i Amsterdam, hastar till ett möte på hotell i Leiden för att sedan bege sig till lunchmöte på en ambassad i Den Haag - ja, då är jag en upptagen man. Att försvara mitt civilstånd är därför viktigare an någonsin för mig; min fritid har nämligen blivit så dyrbar att inte ens moder Theresa skulle dela med sig av den. Bara tanken på tvåsamhet eller hämtningar från dagis får mig att fingra stressat på Reverson.

Av denna anledning beundrar jag min kollega Claes som lyckas jonglera både romantik, karriär och holländskkurs. Visserligen hinner han inte med så många timmar i löpspåret som undertecknad vilket han å andra sidan skickligt parerat genom att ta med sig lite bättre gener till Holland än jag lyckades göra.

Tillsammans med Claes, hans ovannämda respektive och hennes två väninnor åt jag middag i lördags. En chateuabriand som var helt tillfyllest fick sällskap av en fylla som även den hade uppenbara förtjänster. Tyvärr uteblev dock efterrätten eftersom serveringspersonalen valde att avfärda mitt försök att beställa in några portioner av bartendern till kaffet som ett skämt.

Vi fortsatte kvällen med förfriskningar i mitt hem följt av utgång till Club 8 som är ett ställe vars ungdomliga och välkomnande profil passar mig väl. Lite arty på ett lekfullt sätt, något som Claes dock gav etiketten "jättegay". Det är alltså läge att skaffa två regnställ och ficklampor så att jag kan visa min kollega några andra amsterdamställen som kan ge honom lite perspektiv på tillvaron.

En likaså vattenresistent yta fann jag på tåget till Den Haag häromdagen efter att jag två gånger blivit vänligen ombedd att avlägsna mig från förstaklasskupén vars säten var mycket bekvämare fastän kanske inte lika lätta att torka av. "Klassresan" eller möjligen "Ungdom på väg" vill jag kalla denna bild som får avsluta dagens rapport.